Losing my religion

Låten spelades precis på radion. Och ja, så illa är det kanske. Efter gårdagen så får man ta sig en funderare.

För ca.7 år sen blev TAIF återigen en del av mitt liv.  Jag tog med min då 2,5-3-årige son och gick in gratis i 2:a perioden. Vi ställde oss bakom ena målet och jag lyfte upp honom i famnen så att han också skulle få se. Vi såg klart perioden och kollade även på ismaskinen. Sen gick vi hem igen.

I den avgörande matchen den säsongen, mot Väsby, så köpte jag sittplatsbiljett. Jag hade sonen i knät och han fick se en period. Jag gick hem med honom och återvände för att se klart matchen. Tingsryd slarvade och missade uppflyttning.

Säsongen efter började jag gå på alla matcher. Inte hela matcher dock, men intresset hade väckts till liv. Efter ytterligare nån säsong började jag bli delaktig i klubben. Jag tog plats i entrèn. När arbetet var klart efter 1:a perioden tog jag plats på sittplatsläktaren. I två säsonger hjälpte jag till i entrèn. Sista året gick vi upp i Allsvenskan.

Under första säsongen i Allsvenskan blev jag kvar på sittplatsläktaren fram tills dom sista matcherna. Då hade min son växt till sig och vi tog plats längst ner på ståplats. Nedanför klacken. Vi fortsatte på ståplats även under andra säsongen i Allsvenskan. Men efter några matcher tog jag beslutet att ställa mig i klacken. Sonen hade fått sällskap av sin tre år äldre storasyster som nu också visade intresse för hockeyn. Eller ja, godiset som man fick om man gick på hockey. Jag var nu en del av klacken och i takt med det så växte sig mitt Taifhjärta så starkt att intresset för andra lag som man höll på sakta men säkert började dö ut. Jag brydde mig inte längre lika mycket om hur det gick för Färjestad, Manchester United och Juventus. Det enda som fanns, och fortfarande finns, i huvudet var och är Tingsryds AIF.

För något år sedan började jag dock tvivla på hockeyn. Domarnivån var för dålig. Den hade inte hängt med i hockeyns utveckling. Domarna var säkert lika dåliga förr. Men då stod inte lika mycket på spel. Jag är en människa som HATAR fusk inom sporten. Att domarna gör ett antal misstag i en match är sånt man får ta. Men när domare bara vägrar att ta utvisningar i solklara lägen blir jag förbannad. Rasande. Det är som när läraren i skolan bara gick förbi, utan att bry sig, när några killar släpade ut mig i snön för att mula mig(nej, jag var inget mobboffer,men ändå). Eller som i fotbollsmatchen mot Liatorp med Ryds B-lag. Jag var lagkapten. Vi åkte iväg med 4 killar i 14-års åldern som inte spelat seniorfotboll. Jag gjorde allt för att tagga killarna och vi gjorde en kanonmatch mot ett lag som var överlägsna i serien. Det stod 4-4 med 5 minuter kvar. Liatorp fick frispark utanför straffområdet. Dom begärde avstånd, vilket innebär att dom ej får lägga frisparken förräns domaren blåser. Domaren började stega ut var muren skulle stå. Vår målvakt ställde sig vid stolpen för att rikta in muren. Då händer det. En Liatorpspelare kliver fram och skjuter bollen i mål. Domaren dömer mål. Vi blev helt galna. Jag blev mest galen. Jag har aldrig skrikit så mycket på en människa, varken före  eller efter. Liatorp vann matchen med det målet och jag gick direkt av planen. Lagledaren stoppade mig och jag vände och tackade Liatorp för matchen. Ej domaren.

Igår vann Vita Hästen mot Tingsryd tack vare en idiot till domare. Dom vann ej för att dom var bättre. Domaren tog många utvisningar på Hästen. Han borde tagit lika många till. Innan Hästens 2-2 mål begicks två felaktigheter. Dels hade Vita Hästen för många spelare på isen. Fem spelade hockey och två stod och slog på en Taifspelare. Domaren kunde i det läget välja: För många spelare på isen eller roughing. Ansåg han att dom två som slog taifspelaren inte var på isen, så ska dom åka för roughing. Man får inte stå i båset och slå på spelare som befinner sig på isen. Ansåg han att dom deltog i spelet, men att slagen inte var tillräckliga för en utvisning. Då  är det utvisning för ”för många spelare på banan”.

Det som hände igår är inte unikt. Det händer liknande saker i nästan varje match. Domarna ser på men gör inget. Dom håller en fruktansvärd ojämn nivå. Dom är helt enkelt inte kvalificerade till att döma hockey. Detta skadar sporten. Något måste göras. Jag ska ta mig en funderare på om jag vill fortsätta att lägga ca.1000kr i månaden på ett lotteri där jag inte kan vinna. Jag kan lika gärna följa kenodragningen på tv varje kväll.

Jag har fyra barn att tänka på. Matcher som igår får mig att må dåligt och det påverkar mina barn. En förlust är alltid jobbig, men man kommer över den. Men förluster efter solklara orättvisor är värre att komma över. Jag lever för mina barn och för Taif. Kärleken till Taif är stark. Inte starkare än kärleken till mina barn, men ni som verkligen brinner för ett lag vet vad jag menar. Att komma hem efter en sådan match är inte lätt. Småbarnen är glada över att se mig och jag över att se dom. Men samtidigt så vilar matchen över en som en mörk skugga. Det är lätt att bli irriterad över ingenting alls och det är orättvist mot barnen.

Som sagt. Jag får fundera över om min kärlek till Taif och hockeyn är hälsosam för mig och mina barn. Jag är medveten om att det kanske inte är hockeyn det är fel på. Utan bara mig.

Maybe i’m losing my religion.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tiderna förändras

Välkomna till min nystartade blogg.

Tanken med bloggen är att jag ska få ut allt som jag tänker på hela dagarna. Det mesta handlar om sport. Jag känner ett behov av att skriva av mig. Även jag är en människa som har åsikter om allt och alla i sportens värld. Problemet är att jag inte har någon som orkar lyssna på mig. Jag har skrivit en del på twitter, men det är för få tecken som får användas. Kort o gott. Bloggen får bli min sportpsykolog. Jag hoppas även att nån enstaka person orkar läsa det jag skriver. Jag känner dock inget behov av få så många besökare som möjligt. Är glad om en människa orkar följa mig. Jag kommer att skriva så ofta jag hinner. Kanske 2-4 gånger i veckan. Jag kommer att skriva mycket om fotboll och hockey. Men jag kommer även ta upp andra sporter. Kommer även skriva om sportens utveckling och andra djupa ämnen i sportens värld.

Ikväll var jag och såg mitt kära TAIF förlora mot Mariestad i Allettan. Trots förlusten så har jag en känsla av lycka i kroppen. Efter matchen stannar nämligen en del av klacken(Gröna Brigaden) kvar och sjunger. Jag själv står kvar i 6-7 minuter och sjunger, men ett 15-tal personer står kvar i 30-40 minuter och sjunger. Detta efter en förlust som kan innebära att Taif får svårt att nå någon av topplatserna i tabellen. Det visar vilket hjärta det finns för föreningen och laget.

Det kan man inte säga om andra hockey- o supporterklubbar som en efter en säljer sin själ. Det började med att Mörrum bjöd in Växjö Lakers-fans i sin klack när dom skulle möta oss. Helt galet! Men det slutar inte där. Kallinge/Ronneby kommer på den smarta idèen att låta KHK-fans få billigare biljetter till sina matcher. Hur sjukt är inte det. Tänk er om Hammarby skulle låta AIK och Dif-fans  få billigare biljetter än Bajen-fansen till sina matcher. Helt otänkbart! Nu skulle nog inte dom gå på Bajens matcher om dom så skulle fått biljetterna gratis. Dessutom så ska Troja auktionera ut Växjö Lakers prylar för att få in lite pengar.

 Som sagt. Tiderna förändras.

//sportfreij

 

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar